Mensen kom idag på dag 27, den verkar ha återgått till den vanliga cykeln nu när jag inte äter pergotime.
Fick lämna jobbet lite tidigare då jag varken hade med mig skydd eller värktabletter... Kröp ner i sängen med min vetekudde och somnade. Vaknade av telefonen, det var från kliniken som jag tidigare kontaktat angående att få komma och prata, och tydligen är jag inte kvalificerad. Hon tyckte jag skulle kontakta kvinnokliniken vilket jag förklarade att jag redan gjort och att vi var under utredning sedan 1 år tillbaka samt att jag träffat kuratorn där men att det endast erbjuds 3 kontakttillfällen med henne. Då blev jag rådd att ringa vårdcentralen.
Men vad fan? Så jag undrade vad som krävdes för att få komma och prata med någon hos dom (nu när jag äntligen tagit mod till mig och kontaktat någon) och hon svarade att man då skulle må så pass dåligt att vc inte kunde hjälpa en. Förklarade att jag kände mig väldigt deprimerad och att jag känner att jag behöver hjälp. Hon skulle prata med sin chef och återkomma, men jag blir så ARG!

Vad är det för värld vi lever i? De som mår dåligt får kämpa sig fram själva, något som kan kännas som helt omöjligt när man faktiskt mår dåligt. Jävla idioter...