Alldelens för längesen jag skrev något här. Livet har kommit emellan vilket kanske iofs är ett gott tecken. Astrid är en underbar tjej med den starkaste viljan jag någonsin sett, jag undrar vart hon fått det ifrån?;)
I sommar är vi bjudna på bröllop. Älskar bröllop! Funderat länge på vad vi ska köpa i present till brudparet, men jag behöver inte fundera längre. Kolla in de graverade glasen på www.gravyrbutiken.se ! Det bästa är att dom inte kostar en förmögenhet och är sjukt fina! Champagneglasen tillsammans med en flaska champagne får det bli!
På lördag är det dom ofrivilligt barnlösas dag. Dagen före morsdag. I år är jag så ofantligt glad att jag får fira min första morsdag, för det har absolut inte varit självklart. På lördag kommer jag tänka på er alla som fortfarande kämpar dag efter dag... jag önskar er inget mindre än att ni också ska få hålla i era längtansbarn! För jag kommer aldrig glömma... aldrig.
I övrigt mår vi bra. Jag har världens finaste unge! (Som alla andra föräldrar).
Igår när lillskruttan somnat efter middagen och vi satt själva i soffan så pratade vi om att det kändes så konstigt att vara bara vi två, jag och R. Trots att hon bara funnits 2,5 månad så är hon så självklar nu!
Hon är så fin vår lilla tjej. Trots att hon kom som en virvelvind med en släng av kolik och skrek från att hon vaknade tills hon somnade på kvällen så är hon så fantastisk. Vi har varit fruktansvärt trötta och ibland har det känts som man ska gå under, men precis då så får man ett leende också orkar man lite till! Jag är förstås fruktansvärt glad över att magontet börjar släppa och att vi nu kan lägga bort henne korta stunder och att hon kan sova i sin säng på dagarna. Fast när hon sover känns det ändå som det fattas något...
Det är svårt att ställa in sig på hur det ska bli att vara föräldrar och jag får ofta frågan om jag nu är lycklig och om allt blev som jag hade tänkt mig. På den frågan måste jag nog ändå svara nej. I början var det svårt att ta in att man överhuvudtaget blivit mamma, och när hon skrek i princip 12 timmar i sträck var det också svårt att känna bara lycka...
Nu när allt det är över och man själv är läkt, amningen kommit igång som den ska osv. så är det helt fantastiskt. Hade jag vetat att det är såhär att få vara mamma så hade jag aldrig stått ut att vänta så länge som vi faktiskt gjort. Jag skulle inte byta bort det mot nåt i hela världen!
Nu ska jag göra mig klar för att sedan åka och visa upp miraklet på jobbet!
Hon börjar vara stor nu, vår lilla tjej. Hon har tappat det där bebisutseendet och blir mer och mer en liten egen person både i utseendet och i beteendet.
Hon ler och jollrar och vänder sig från rygg till sida. Helt fantastisk är hon!
Tycker att magproblemen blir mindre och vi kan numera ofta sitta och trösta henne, vi behöver inte gå och vyssa hela tiden. Hon har fortfarande ett stort närhetsbehov och vill absolut inte ligga själv mer än 2 minuter samt att hon vill sova med oss i sängen och ammas till sömns. Nåväl, hon är bara drygt 7 veckor så jag tror hon kommer hinna sova i egen säng!
Inatt har hon dessutom sovit 9 timmar i sträck!! Kanske för att hon inte sov någonting alls igår på dagen. Hon är så nyfiken på livet och vill sällan sova dagtid. Jag är tacksam för nätterna!
Tiden rusar iväg och vi med den! Kan inte fatta att det var 5 veckor sen hon kom. Det känns som igår samtidigt som det känns som hon alltid funnits här på nåt sätt..
Vi anpassar oss fortfarande till det nya livet och vissa dagar går lättare än andra. Astrid är en tjej med stor vilja och lite tålamod, hon verkar dessutom ha ett stort behov av närhet och vill bli buren dygnets alla timmar! Lägger man ner henne så skriker hon inom någon minut så här bär vi runt, runt. Hon har dessutom haft väldigt ont i magen så nu provar jag äta mjölkfri kost, det har bara gått ca 1 vecka men jag tycker ändå att det verkar ha blivit bättre i magen! Däremot åkte hon på en förkylning förra veckan som inte riktigt släppt och hon har varit gnällig pga det, förståeligt då hon knappt kunnat andas!
Jag hoppas att det snart vänder och att hon börjar må bättre! Skulle vara skönt att få en liten stund då man kunde göra annat än bära runt henne på dagarna, men det är bara gilla läget och strunta i allt annat som man "borde" göra!
För övrigt är hon världens sötaste och jag tittat fortfarande på henne och undrar om hon är våran på riktigt. Ibland gråter jag en skvätt för att jag är så lycklig att hon är här, sen gråter jag också en skvätt för att jag är så fruktansvärt trött. Men när hon tittar på mig med sina stora blå ögon och ler tillbaka när jag pratar med henne, då är alla vakna nätter och alla dagar med skrik/gnäll värt det gånger tusen!
Ni är några som undrat, och ja hon är äntligen här!
Efter 12 dagar över tiden så kom hon den 3 December kl 08.14. Lilla Astrid vägde 3640 gram och var 50 cm lång.
Vi är förstås himlastormande lyckliga över det lilla livet som nu kommit och för alltid förändrat vårt liv till det bättre. Förstår är vi lika trötta som alla andra småbarnsföräldrar men kanske aningens mer tacksamma...
Hinner inte så mycket mer än att amma, byta blöjor och försöka äta något själv, därför har jag inte skrivit något. Jag har hört att det ska bli bättre framöver, så kanske kommer det bli mer skrivet sen!
Nu ska jag försöka äta något medans vårt lilla mirakel sover en stund!
Förkylningen har visserligen inte riktigt släppt taget om mig ännu, jag hostar och snorar än men det känns betydligt bättre än tidigare i veckan!
Känner mig hemskt trött och minsta lilla ansträngning gör att jag måste lägga mig och vila, antar att det är kroppens sätt att spara energi inför det som komma skall!
Jag hoppas verkligen hon vill komma ut i helgen. Jag vill göra bort det här nu! Det är en pina att inte veta när allt ska starta igång. Jag är faktiskt lite rädd för förlossningen, men vill ändå göra bort det så det är över. Plus att jag gör snart vadsomhelst för att få träffa vår lilltjej samt bli av med den tunga gravidmagen!
Nu ska jag in i duschen och duscha varmt, sen blir det att slänga sig i soffan och fredagsmysa.
R tycker det är jobbigt att jag är sjuk eftersom vi varit hemma hela veckan utan att träffa nån på kvällarna, han är med andra ord vääldigt rastlös. Han får stå ut lite till!
Ha en fin helg och håll en liten tumme att vi äntligen ska få bli föräldrar innan den är slut.
Men det är klart att jag skulle åka på världens dunderförkylning med feber och halsont just nu!
Sen är det också klart att jag skulle halka in på en blogg där hennes bebis dött under förlossningen, utan anledning... Några svar fick dom inte heller från obduktionen utan enligt sjukvården hade dom bara "otur". Ja otur är väl det minsta man kan kalla det!
Lilla vän, nu får du stanna därinne tills mamma blivit frisk (sen håller vi tummarna att pappa klarar sig), sen får du komma ut frisk och välmående. Jag orkar inte med nå mer otur...
3 dagar kvar till beräknat datum!! Min babyticker är 1 dag för tidig.
Vi väntar tålmodigt på att bebisen ska vilja komma ut, men snart börjar tålamodet ta slut!
Enligt min syster så startar glögg igång förlossningar så det knepet testades i fredags, tyvärr inget resultat. Promenader ger uppenbarligen ingenting heller och idag har vi städat hela huset så vi får se om det ger effekt!
Har så ont överallt nu att jag är mer än redo att lämna graviditeten bakom mig och träffa vår lilla bebis.
Tänker mer och mer på hur hon ser ut, vem hon är och hur livet kommer bli sen.
En väldigt overklig känsla är det iallafall, och trots att jag nu varit gravid i 9 månader så vet jag fortfarande inte om jag riktigt förstått att det faktiskt är en riktig liten bebis i min mage som kommer vara vår alldelens egna. Inte på låns för en liten stund utan vår egna dotter resten av livet. Sjuk tanke...
Börjar känna mig sugen på att julpynta och längtar tills vi får plocka fram alla stjärnor och julgardiner osv. Så mysigt!! Hoppas på att man kommer ha tid till det framöver :)
Hoppas detta blir mitt sista inlägg som gravid och att jag i nästa får skriva att hon är här!
Nu ska jag vila mina höfter som eventuellt gått av efter städningen idag...
Varit hos barnmorskan igen idag. Tog upp en oro med henne som jag haft ett tag nu, om att bebban skulle vara för stor. För stor för att leva i min mage eller för stor för att födas, är rädd för både och, självklart mer för det förstnämnda.
Barnmorskan tyckte dock inte att det var befogat med ännu ett ultraljud innan jag hade gått över tiden iallafall, trots att jag verkligen bad henne...Förklaringen var att man tydligen kan föda fram hur stora barn som helst bara man har tillräckligt starka värkar.
Däremot verkade hon genuint oroad över att jag sa att jag tycker rörelserna känns betydligt mindre ofta nu, och därför fick jag sitta med ctg-kurva inne på förlossningen i en halvtimme idag. Bebbans hjärtljud dunkade på så fint så! Allt mellan 128-176! Fick ett glas saft så hon skulle sparka lite mer vilket fungerade och barnmorskan på förlossningen var nöjd och försäkrade mig om att det inte var någon fara.
Jag nöjde mig med det och gick därifrån ganska lugn ändå...
Mitt järnvärde har nu ökat och ligger normalt igen på 125, så nu får jag ändra dosen järntabletter till varannan dag! Härligt. Blodtrycket bra och sf-måttet 35. Blodsockret låg på 3,2 så det var lite halvlågt men då hade jag ju inte hunnit äta någon lunch än.
Snälla bebis, kom ut nu. Nu är verkligen mamma din less, och din pappa också för den delen. Dessutom börjar hela jäkla magen spricka upp och det gör ONT! Hade blödit från en av bristningarna vid naveln såg jag när jag gick på toaletten tidigare idag, inte kul alls. Det kliar och gör fruktansvärt ont... Sen är det inte särskilt attraktivt heller!
Har de senaste nätterna inte haft problem med sammandragningar så jag har faktiskt sovit ganska så gott med endast ett avbrott på morgonsidan. Det är ändå ganska skönt att stiga upp med R och fika för att sen lägga sig och sova någon timme igen!
Tog magbilder före helgen och jag tycker att magen sjunkit ganska rejält sedan sist.
Är inte klokt hur flexibel huden är egentligen. Nu har jag ju spruckit upp ganska rejält på magen trots att jag smörjt som en galning med bodyshops cocossmör. Jag vet ju att det är hormonellt, men det är fortfarande skönt att smörja med något riktigt fettigt eftersom bristningarna kliar så in i norden!
Vägde mig igår igen och till min förvåning hade jag gått NER 1,3 kg. Jag hade hellre väntat mig det i viktuppgång! Läste dock nånstans att inför förlossningen så kan man gå ner något kilo, av någon anledning...
Imorse när R vaknade vände han sig om och sa "Nej, jag orkar inte idag... kan du inte föda nu?". Ja tack, sa jag... tänk om jag hade fått bestämma det! Men det är nog länge kvar innan någon annan är Hon i magen bestämmer i det här huset ;)
Nu ut i det fina vädret på en långpromenad med Dollsan!
Barnmorskebesöket igår var snabbt avklarat. Blodtryck 123/72, urinprov UA, sf-mått 34, vikt 76,9 kg (+17,9 kg), bebis hjärtslag 142 slag/minut. Blodprov tas vid nästa besök för att kontrollera järnvärdet, hon tyckte det var för tidigt för att kunna se någon förbättring.
Men är dock glad att allt det andra var bra. Ingen havandeskapsförgiftning iallafall!
Är sjukt trött och det förvärras som sagt för varje dag som går. Känner mig som en zombie på förmiddagarna och än värre på kvällarna. Kanske har det med järnvärdet att göra men också beror det nog på min tunga mage.
Enligt min app så väger bebisen i den här veckan kring 3,2 kg. Stortjejen, kom ut!
Hade smärtsamma sammandragningar igen igår natt. Tog upp detta med barnmorskan och hon sa att det är vanligare för omföderskor att uppleva smärtsamma förvärkar men att det inte var någonting konstigt. Hon la också till att det inte är någon fara om bebisen kommer ut nu, också skrev hon in i journalen att jag hade haft det jobbigt med sammandragningar. Hon tyckte också att bebisen glidit ännu längre ner i bäckenet och sf-måttet hade ju endast ökat med 1 cm på 2 veckor så det är nog mycket möjligt! Tycker det trycker betydligt mer neråt än tidigare och jag får springa och kissa med jämna mellanrum.
Vi längtar efter Dig lillskruttan. Nu vill vi att du ska komma ut så vi får se vad du är för en liten person...
Inatt trodde jag att det var dags. Vaknade av världens mensvärk och fick ligga och profylaxandas mig igenom den. En stund senare kom nästa, och sådär höll det på i en sidådär timme innan det släppte...
Det kunde väl ha fått vara på riktigt?!!
Verkar bli en fin höstdag idag igen, kanske man ska passa på att tvätta utsidan på fönstrena? Skulle ha satt om lite blommor också.. Vi får se hur kreativ jag orkar vara idag!
Igår fick vi snutta på en 2 dagar gammal bebis. Jag blev så avundsjuk! Hon var så fin!! Det var nästan så att mamman i fråga inte fick ta med sig henne hem igen ;) För första gången på länge kunde jag verkligen njuta av stunden att hålla i någon annans bebis, för nu sitter jag här med vetskapen att vi faktiskt kommer få en egen om inte alls så länge. Tänk så fantastiskt!!
Tänk att om två veckor är bebisen helt fullgången och kan därmed komma närsomhelst. Vill dock inte tänka på att det är lika troligt att vi går över tiden med två veckor vilket skulle innebära att det är 6 veckor kvar av graviditeten. Hursomhelst är det då iaf HÖGST 6 veckor kvar from idag tills vi är föräldrar. Längtar!! Vilken fantastisk julklapp vi kommer få, ingenting kommer nog någonsin kunna överglänsa den :)
Igår gick jag in i barnrummet och fingrade lite på bebiskläderna, dom är så små och söta! Bebisväskan är nästintill färdigpackad, det är bara kläder till mig och Robert som fattas och snacks förstås, men det är lite svårt att packa i förväg.
Järntabletterna gör så att jag blir hård i magen och det är inte alls kul. Försöker dricka ännu mer vatten än jag redan gör men det verkar inte hjälpa. Ska nog börja ta dom varannan dag istället för varje! Ska till barnmorskan först om en vecka så vi får väl se vad hon säger och om järnvärdet stigit tills dess.
Annars är det precis som vanligt, trött som tusan! Har ont i ryggen så har extremt svårt att sova och det känns som att det blir värre för varje dag som går. Vaknar flera gånger per natt då det känns som revbenen gått av om jag ligger på sidan. Måste dock variera mellan höger/vänster sida eftersom det känns som jag ska kvävas när jag ligger på rygg, får också lätt blodtrycksfall då. Brukar sitta upp och halvsova en stund, och är jag lix vaken sätter jag mig i sängen för att "vila" ryggen.
Jag längtar tills Robert också kan bära, så vi får turas om!
Senaste besöket hos barnmorskan visade att sf-måttet (Dvs måttet på livmodern) planat ut något och att det nu ligger på 33 cm, skönt! Jag som tvärväxt och hamnat ovanför normalkurvan.
Däremot har mitt blodvärde sjunkit ytterligare och jag ska därför imorgon börja med niferex, hoppas på att magen inte ska krångla såsom man hört att den kan göra av järntabletter! Ligger på 111 i blodvärde nu.
Hon tyckte också att jag kunde utnyttja gratis simning mer eftersom jag gått upp mer än vad som rekommenderas... Jaja, det blir nog bra!
I torsdags fick de första i vår föräldragrupp sin lilla bebis. Lite fusk är det allt eftersom dom inte hade beräknat datum föränn den 16 November! Jag vill också ha bebis snart! En liten pojke blev det iaf :)
Ja, tänk... snart är det vår tur.
En annan sak jag märkt av sista veckorna är att jag är så övermänskligt törstig hela tiden. Kan dricka hur mycket vatten som helst utan att det gör någon verkan, särskilt kvällstid. Är otroligt torr om läpparna hela tiden också! Man skulle kunna tro att jag åkt på graviddiabetes, men mitt blodsocker ligger stadigt kring 5 så det är ingen fara med det. Kanske behöver kroppen extra vätska såhär på slutet? Läste någonstans att det iaf var bra att dricka mycket vatten för att förebygga att svälla, hur konstigt det än kan låta så...
Nu lite välbehövlig vila! Trött och orkeslös i kroppen idag.
Och magen växer och växer... Den är numera helt stenhård och jag förstår att huden börjar brista! Det finns inget utrymme att bli större nu.
Ska bli intressant att se hur magen ligger på kurvan imorgon hos barnmorskan! Sist hade magen ju växt sig ovanför den kurva vi så fint följt hittills. Imorgon ska det även göras en sammanfattning av graviditeten samt önskemål inför förlossningen så personalen där kan läsa om det när det är dags!
Jag är livrädd men totalt beredd och förväntansfull inför förlossningen. Nu känner jag mig ganska klar med graviditeten... Hoppas på att inte gå över tiden iaf.
Vågen visar nu 75 kg. +16 kg från inskrivningen. Blir lika chockad varje gång jag ställer mig på vågen och ser att jag väger över 70 kg! Har vägt som mest 64 i hela mitt liv. Men nu är vi ju iofs två också, en tjockis också jag!;)
Nu ska jag gå in i duschen! Önskar att jag hade en duschstol som jag kunde sitta på när jag skulle duscha...
Imorgon ska jag hälsa på en arbetskamrat som gått i pension innan jag ska till barnmorskan kl 15.00. Blir trevligt!
Ny vecka! Är alltid lika roligt när man får träda in i en ny vecka.
Läste någonstans att lungorna i princip är färdigutvecklade redan i v 35 och att de flesta barn som föds då inte har några problem med andningen. Häftigt!
Fått ytterligare en härlig bristning på magen, denna gång en aningens högre upp. Kommer väl se ut som en tiger innan det är färdigt ;)
Annars så lunkar det på i lugn takt. Känns som dagarna går vääldigt sakta! Jag längtar verkligen att se vem det är som gömt sig i min mage så länge.
Tänk vilken konstig känsla att efter 40 veckor inte längre vara gravid. Inte känna sparkar inifrån magen! Måste ju vara helskumt att helt plötsligt inte bära på någonting inuti kroppen...
Imorgon ska jag äta lunch med två vänner som jag umgicks med väldigt tätt förr. En av dem fick en liten bebis i slutet på september, så jag ska få snusa på en liten tjejja! Mys :)
Sen ska vi träffas i föräldragruppen och äta pizza och efter det är vi bjudna på hockey hem till bror med fru. Blir en fullspäckad dag med andra ord! Känner på mig att jag kommer däcka i sängen sen :)
Det är bara att konstatera att nattsömnen kommer bli ordentligt rubbad framöver, och kanske är det därför jag redan nu inte kan sova på nätterna. Fröken fräken har bestämt sig för att ligga på min kissblåsa vilket medför att jag ständigt känner mig kissnödig. Utanpå detta har jag ryggvärk samt ont i höger höft och måste därför byta sovställning minst var tionde minut, och detta är lättare sagt än gjort när man både har ont och är ganska framtung. Ja, ni förstår ju kanske av detta att döma att det var längesen jag fick sova ostört en hel natt. Jag är trött! Tur jag är ledig på dagarna och kan därför vila närhelst jag behagar...
Att se förlossningskliniken på mornarna har blivit en favorit mellan 05.00 och 06.00.
Tycker att rörelserna känns något mindre nu, och det är förmodligen för att det börjar vara så trångt. Hon har nog inte utrymme för att göra kullerbyttor längre utan rörelserna känns mer som rullningar och små buffar.
Nu ska jag vila en stund efter att ha varit vaken mellan 03.30-07.00 imorse så känner jag mig ganska slut. Efter det blir det en sväng in till stan!
Satt och läste en massa IVF-bloggar och har svårt att värja mig från ångesten som sköljer över mig. Jag blir så ledsen över att livet ska vara så jävla orättvist och min hormonstinna kropp har svårt för att hålla tårarna tillbaka för varje misslyckat försök jag läser om.
Jag är så tacksam över att det gick så bra för oss som det gjorde, även om jag faktiskt aldrig trodde på att vi skulle kunna få biologiska barn. Jag hade redan ställt in mig på att sälja huset och ställa oss i adoptionskö och satsa allt på det både ekonomiskt och psykiskt.
Jag tycker fortfarande det känns konstigt att vi får vara med i föräldragruppen, den där gruppen som man alltid velat tillhöra men som man inte fått tillgång till. Den där gruppen som man inte orkat se, med alla fina magar.
Jag är så otroligt ledsen över att det finns så många därute som kämpar varje dag med deras barnlöshet. Jag önskar ingen så ont att de ska måsta gå igenom det. Jag läser om äktenskap som tar slut och depressioner som aldrig verkar vilja ge med sig. Tänk att bara kunna bestämma sig för att skaffa barn, för mig och många andra är verkligheten inte sån...
Och aldrig kommer vi sluta få höra dumma kommentarer, som om barnlösheten i sig inte vore nog.
På vårt rutinultraljud säger hon som utför undersökningen "Ja, nu när ni får ett barn så kommer nog nummer två att komma av sig själv... jag har sett det sååå många gånger".
Som om det skulle göra oss lyckligare att höra så dumma kommentarer?
Jag önskar att ni alla får er dröm uppfylld. Att ni får vara med om det vi just nu får vara med om...
Januari 2007 - Vi börjar bebisverkstaden.
September 2010 - Vi får äntligen komma på utredning (var tidigare för UNGA)
December 2010 - Får utskrivet pergotime.
Januari 2011 - Får för höga värden efter pergotime, blir ordinerad att äta varannan månad
Februari 2011 - Får återigen för höga värden. Får pausa en månad och prova en halv tablett istället för en hel
April 2011 -Hamnar för högt trots en halv tablett
Juni 2011 -Hamnar bra i värde, men ingen bebis. Behöver inte pausa en månad
Juli 2011 - Hamnar för högt i värde igen och får pausa en månad innan jag äter sista pergokuren i slutet på Augusti.
Januari 2012 -Påbörjar vårt första IVF försök
Februari 2012 -Äggplock
Mars 2012 - Plus på stickan!!
V 35
V 13
