Förkylningen har visserligen inte riktigt släppt taget om mig ännu, jag hostar och snorar än men det känns betydligt bättre än tidigare i veckan!
Känner mig hemskt trött och minsta lilla ansträngning gör att jag måste lägga mig och vila, antar att det är kroppens sätt att spara energi inför det som komma skall!
Jag hoppas verkligen hon vill komma ut i helgen. Jag vill göra bort det här nu! Det är en pina att inte veta när allt ska starta igång. Jag är faktiskt lite rädd för förlossningen, men vill ändå göra bort det så det är över. Plus att jag gör snart vadsomhelst för att få träffa vår lilltjej samt bli av med den tunga gravidmagen!
Nu ska jag in i duschen och duscha varmt, sen blir det att slänga sig i soffan och fredagsmysa.
R tycker det är jobbigt att jag är sjuk eftersom vi varit hemma hela veckan utan att träffa nån på kvällarna, han är med andra ord vääldigt rastlös. Han får stå ut lite till!
Ha en fin helg och håll en liten tumme att vi äntligen ska få bli föräldrar innan den är slut.
Men det är klart att jag skulle åka på världens dunderförkylning med feber och halsont just nu!
Sen är det också klart att jag skulle halka in på en blogg där hennes bebis dött under förlossningen, utan anledning... Några svar fick dom inte heller från obduktionen utan enligt sjukvården hade dom bara "otur". Ja otur är väl det minsta man kan kalla det!
Lilla vän, nu får du stanna därinne tills mamma blivit frisk (sen håller vi tummarna att pappa klarar sig), sen får du komma ut frisk och välmående. Jag orkar inte med nå mer otur...
3 dagar kvar till beräknat datum!! Min babyticker är 1 dag för tidig.
Vi väntar tålmodigt på att bebisen ska vilja komma ut, men snart börjar tålamodet ta slut!
Enligt min syster så startar glögg igång förlossningar så det knepet testades i fredags, tyvärr inget resultat. Promenader ger uppenbarligen ingenting heller och idag har vi städat hela huset så vi får se om det ger effekt!
Har så ont överallt nu att jag är mer än redo att lämna graviditeten bakom mig och träffa vår lilla bebis.
Tänker mer och mer på hur hon ser ut, vem hon är och hur livet kommer bli sen.
En väldigt overklig känsla är det iallafall, och trots att jag nu varit gravid i 9 månader så vet jag fortfarande inte om jag riktigt förstått att det faktiskt är en riktig liten bebis i min mage som kommer vara vår alldelens egna. Inte på låns för en liten stund utan vår egna dotter resten av livet. Sjuk tanke...
Börjar känna mig sugen på att julpynta och längtar tills vi får plocka fram alla stjärnor och julgardiner osv. Så mysigt!! Hoppas på att man kommer ha tid till det framöver :)
Hoppas detta blir mitt sista inlägg som gravid och att jag i nästa får skriva att hon är här!
Nu ska jag vila mina höfter som eventuellt gått av efter städningen idag...
Varit hos barnmorskan igen idag. Tog upp en oro med henne som jag haft ett tag nu, om att bebban skulle vara för stor. För stor för att leva i min mage eller för stor för att födas, är rädd för både och, självklart mer för det förstnämnda.
Barnmorskan tyckte dock inte att det var befogat med ännu ett ultraljud innan jag hade gått över tiden iallafall, trots att jag verkligen bad henne...Förklaringen var att man tydligen kan föda fram hur stora barn som helst bara man har tillräckligt starka värkar.
Däremot verkade hon genuint oroad över att jag sa att jag tycker rörelserna känns betydligt mindre ofta nu, och därför fick jag sitta med ctg-kurva inne på förlossningen i en halvtimme idag. Bebbans hjärtljud dunkade på så fint så! Allt mellan 128-176! Fick ett glas saft så hon skulle sparka lite mer vilket fungerade och barnmorskan på förlossningen var nöjd och försäkrade mig om att det inte var någon fara.
Jag nöjde mig med det och gick därifrån ganska lugn ändå...
Mitt järnvärde har nu ökat och ligger normalt igen på 125, så nu får jag ändra dosen järntabletter till varannan dag! Härligt. Blodtrycket bra och sf-måttet 35. Blodsockret låg på 3,2 så det var lite halvlågt men då hade jag ju inte hunnit äta någon lunch än.
Snälla bebis, kom ut nu. Nu är verkligen mamma din less, och din pappa också för den delen. Dessutom börjar hela jäkla magen spricka upp och det gör ONT! Hade blödit från en av bristningarna vid naveln såg jag när jag gick på toaletten tidigare idag, inte kul alls. Det kliar och gör fruktansvärt ont... Sen är det inte särskilt attraktivt heller!
Har de senaste nätterna inte haft problem med sammandragningar så jag har faktiskt sovit ganska så gott med endast ett avbrott på morgonsidan. Det är ändå ganska skönt att stiga upp med R och fika för att sen lägga sig och sova någon timme igen!
Tog magbilder före helgen och jag tycker att magen sjunkit ganska rejält sedan sist.
Är inte klokt hur flexibel huden är egentligen. Nu har jag ju spruckit upp ganska rejält på magen trots att jag smörjt som en galning med bodyshops cocossmör. Jag vet ju att det är hormonellt, men det är fortfarande skönt att smörja med något riktigt fettigt eftersom bristningarna kliar så in i norden!
Vägde mig igår igen och till min förvåning hade jag gått NER 1,3 kg. Jag hade hellre väntat mig det i viktuppgång! Läste dock nånstans att inför förlossningen så kan man gå ner något kilo, av någon anledning...
Imorse när R vaknade vände han sig om och sa "Nej, jag orkar inte idag... kan du inte föda nu?". Ja tack, sa jag... tänk om jag hade fått bestämma det! Men det är nog länge kvar innan någon annan är Hon i magen bestämmer i det här huset ;)
Nu ut i det fina vädret på en långpromenad med Dollsan!
Barnmorskebesöket igår var snabbt avklarat. Blodtryck 123/72, urinprov UA, sf-mått 34, vikt 76,9 kg (+17,9 kg), bebis hjärtslag 142 slag/minut. Blodprov tas vid nästa besök för att kontrollera järnvärdet, hon tyckte det var för tidigt för att kunna se någon förbättring.
Men är dock glad att allt det andra var bra. Ingen havandeskapsförgiftning iallafall!
Är sjukt trött och det förvärras som sagt för varje dag som går. Känner mig som en zombie på förmiddagarna och än värre på kvällarna. Kanske har det med järnvärdet att göra men också beror det nog på min tunga mage.
Enligt min app så väger bebisen i den här veckan kring 3,2 kg. Stortjejen, kom ut!
Hade smärtsamma sammandragningar igen igår natt. Tog upp detta med barnmorskan och hon sa att det är vanligare för omföderskor att uppleva smärtsamma förvärkar men att det inte var någonting konstigt. Hon la också till att det inte är någon fara om bebisen kommer ut nu, också skrev hon in i journalen att jag hade haft det jobbigt med sammandragningar. Hon tyckte också att bebisen glidit ännu längre ner i bäckenet och sf-måttet hade ju endast ökat med 1 cm på 2 veckor så det är nog mycket möjligt! Tycker det trycker betydligt mer neråt än tidigare och jag får springa och kissa med jämna mellanrum.
Vi längtar efter Dig lillskruttan. Nu vill vi att du ska komma ut så vi får se vad du är för en liten person...
Januari 2007 - Vi börjar bebisverkstaden.
September 2010 - Vi får äntligen komma på utredning (var tidigare för UNGA)
December 2010 - Får utskrivet pergotime.
Januari 2011 - Får för höga värden efter pergotime, blir ordinerad att äta varannan månad
Februari 2011 - Får återigen för höga värden. Får pausa en månad och prova en halv tablett istället för en hel
April 2011 -Hamnar för högt trots en halv tablett
Juni 2011 -Hamnar bra i värde, men ingen bebis. Behöver inte pausa en månad
Juli 2011 - Hamnar för högt i värde igen och får pausa en månad innan jag äter sista pergokuren i slutet på Augusti.
Januari 2012 -Påbörjar vårt första IVF försök
Februari 2012 -Äggplock
Mars 2012 - Plus på stickan!!
