Hon börjar vara stor nu, vår lilla tjej. Hon har tappat det där bebisutseendet och blir mer och mer en liten egen person både i utseendet och i beteendet.
Hon ler och jollrar och vänder sig från rygg till sida. Helt fantastisk är hon!
Tycker att magproblemen blir mindre och vi kan numera ofta sitta och trösta henne, vi behöver inte gå och vyssa hela tiden. Hon har fortfarande ett stort närhetsbehov och vill absolut inte ligga själv mer än 2 minuter samt att hon vill sova med oss i sängen och ammas till sömns. Nåväl, hon är bara drygt 7 veckor så jag tror hon kommer hinna sova i egen säng!
Inatt har hon dessutom sovit 9 timmar i sträck!! Kanske för att hon inte sov någonting alls igår på dagen. Hon är så nyfiken på livet och vill sällan sova dagtid. Jag är tacksam för nätterna!
Tiden rusar iväg och vi med den! Kan inte fatta att det var 5 veckor sen hon kom. Det känns som igår samtidigt som det känns som hon alltid funnits här på nåt sätt..
Vi anpassar oss fortfarande till det nya livet och vissa dagar går lättare än andra. Astrid är en tjej med stor vilja och lite tålamod, hon verkar dessutom ha ett stort behov av närhet och vill bli buren dygnets alla timmar! Lägger man ner henne så skriker hon inom någon minut så här bär vi runt, runt. Hon har dessutom haft väldigt ont i magen så nu provar jag äta mjölkfri kost, det har bara gått ca 1 vecka men jag tycker ändå att det verkar ha blivit bättre i magen! Däremot åkte hon på en förkylning förra veckan som inte riktigt släppt och hon har varit gnällig pga det, förståeligt då hon knappt kunnat andas!
Jag hoppas att det snart vänder och att hon börjar må bättre! Skulle vara skönt att få en liten stund då man kunde göra annat än bära runt henne på dagarna, men det är bara gilla läget och strunta i allt annat som man "borde" göra!
För övrigt är hon världens sötaste och jag tittat fortfarande på henne och undrar om hon är våran på riktigt. Ibland gråter jag en skvätt för att jag är så lycklig att hon är här, sen gråter jag också en skvätt för att jag är så fruktansvärt trött. Men när hon tittar på mig med sina stora blå ögon och ler tillbaka när jag pratar med henne, då är alla vakna nätter och alla dagar med skrik/gnäll värt det gånger tusen!
Januari 2007 - Vi börjar bebisverkstaden.
September 2010 - Vi får äntligen komma på utredning (var tidigare för UNGA)
December 2010 - Får utskrivet pergotime.
Januari 2011 - Får för höga värden efter pergotime, blir ordinerad att äta varannan månad
Februari 2011 - Får återigen för höga värden. Får pausa en månad och prova en halv tablett istället för en hel
April 2011 -Hamnar för högt trots en halv tablett
Juni 2011 -Hamnar bra i värde, men ingen bebis. Behöver inte pausa en månad
Juli 2011 - Hamnar för högt i värde igen och får pausa en månad innan jag äter sista pergokuren i slutet på Augusti.
Januari 2012 -Påbörjar vårt första IVF försök
Februari 2012 -Äggplock
Mars 2012 - Plus på stickan!!
