Har nu fått tummen ur och skickat ett mail så jag får träffa en psykolog.
Det kan nog vara bra att få en hel timme då jag får prata om bara mig själv utan att personen som måste lyssna kräks, för hon har ju betalt! Jag skriver Hon för att jag bad om en hon. Jag hoppas på det.

Den 31 Oktober är det dags, då ska jag upp på förlossningen och töja... Så trevligt så.
Jag har iaf bestämt mig för att ge det ett ärligt försök.

Var inne och läste hur många som lyckats på sitt första IVF-försök (eftersom vi bara får 1 gratis) och det var inte särskilt många. Och många är dom som inte lyckats alls trots otaliga försök. Så IVF är inget mirakelhjälpmedel, det hjälper många men långt ifrån alla. Sen glömmer man bort alla dom som lyckats men fått MF eller MA.

Det finns många verkliga kämpar därute som vägrar ge upp hoppet. Stor heder till er! Här har hoppet släckts för att skydda mig själv. Om jag inte hoppas så blir jag heller inte lika ledsen när det inte lyckas.

En dag i taget..