Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns ibland som att vår barnlöshet äter upp mig inifrån och ut. Jag känner bara för att skrika rakt ut, men vad tjänar det till?
Jag vet inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra. Jag måste äta dessa tabletter från helvetet trots att jag inte alls mår bra på dom.. och dom har dessutom inte hjälpt oss framåt i vår strävan att bli 3.

Var idag och snuttade på bebis. Det var mysigt men svårt och jobbigt. Har känt mig deprimerad hela helgen, och särskilt idag.

Ibland tänker jag att vi kanske borde ge upp. Det kanske inte är meningen att vi ska bli föräldrar, iallafall inte till ett biologiskt barn. Men tanken skrämmer mig. Jag har inte kommit till adoptionstadiet ännu. Jag vet inte vad det är som gör att man så gärna vill ha ett biologiskt barn med mitt och R:s DNA, i perfekt kombination. Jag antar att det är något inbyggt. Någon som kommer till av vår kärlek till varandra. Men det kan väl även ett adoptivbarn vara?

Jag är så avundsjuk på alla som går omkring med sina bebismagar nu... Nu kommer dom fram och jag antar att det är en bidragande faktor till att jag mår som jag gör just nu. Jag känner mig bitter och kan inte riktigt glädjas åt andras gravidlycka. Det sticker till i maggropen varje gång någon basunerar ut att de ska bli mamma. Det gör ont.. Kalla mig missunsam, jag antar att det är vad jag blivit. Missunsam och bitter.

Undrar hur jag skulle känt det om jag vetat för 4 år sedan att vi fortfarande inte skulle vara föräldrar. Jag hade nog inte orkat kämpa vidare med bebisverkstaden då. Jag hade förmodligen tjatat lite mer på landstinget så vi kunde få göra en utredning snabbare. Vi var ju tvungen att vänta pga att vi var för unga.

Nu är utredningen gjort. Det enda som kommit fram är att jag hade ett undervärde på progesteron, vilket innebär att jag inte ägglossar ordentligt, även om dom säger att jag kunde bli gravid på det värdet, det var inte en omöjlighet. Spolningen gick inte att genomföra då min livmoder krampade ihop och vägrade samarbeta. Så nu förutsätts att det finns passage och jag äter pergotime för att stimulera ägglossningen. Senaste 3 kurerna har jag hamnat på värden över 130, värden som ska ligga på 28. Kanske är det inte så konstigt att jag mått dåligt på dom. Nu äter jag en halv tablett. Men detta blir sista kuren, sen får de skicka remiss på ivf innan vi går under.

Btw, gjorde en liten egen undersökning och fann denna statistik:

(Baserat på 19 län då jag inte hittade information i 2)
12 län får 3 gratis IVF försök + 1 återförande av fryst embryo
2 län får 2 gratis IVF försök + 1 återförande av fryst embryo
5 län får 1 gratis IVF försök + 1 återförande av fryst embryo

Varför råkar jag bo i ett av de 5 länen där vi bara får 1 gratis IVF försök? Vad händer sen? Är det bara lägga sig ner och ge upp? Hosta upp 30 000?

Barnlöshet är en klassfråga. Tyvärr.. Jag önskar att det inte var det.

Nu ska jag försöka sova lite, godnatt.